Äldre med funktionshinder glöms bort
Svenska lagar utgår från att man antingen är funktionshindrad eller äldre, inte både och. Att åldras med funktionshinder kan därför innebära att man hamnar i ett ingenmansland.
Annika Taghizadeh Larsson vid Linköpings Universitet har i sin avhandling undersökt synen på äldre med funktionshinder. Det här är en grupp som blir allt större och där stora kunskapsluckor finns om deras behov, även rent medicinskt. Avhandlingen är en del av ett större projekt vid NISAL om funktionshindrades liv och åldrande som leds av professor Eva Jeppsson Grassman.
I sitt avhandlingsarbete har Annika Taghizadeh Larsson intervjuat 20 personer med funktionshinder, i åldrarna 56 till 72 år. Samtliga har sedan länge omfattande fysiska funktionshinder, ibland sedan födseln.
- Jag trodde, som nog många andra, att dessa personer skulle känna sig mer ”normala” när de blir äldre, att funktionsnedsättningar blir mindre framträdande när andra jämnårigas funktioner också försvagas, säger Annika Taghizadeh Larsson.
Men så behöver det inte vara, konstaterar hon. Även om de kan vara mer avslappnade inför vissa saker, till exempel utseendet, så finns andra sociala krav kvar. Man ska föra en aktiv pensionärstillvaro, och exempelvis vilja och kunna resa. Många i den studerade gruppen var också mycket aktiva och många hade också fått behålla sin personliga assistans trots att de formellt var ålderspensionärer.
Funktionstillstånd förändras, konstaterar hon också, och varje allvarlig försämring är traumatisk för den som drabbas. Många inblandade, inom hemtjänst och sjukvård, har en tendens att se på de funktionshindrades tillstånd som statiska, säger hon. Men så är det inte, det förändras hela tiden. Och att exempelvis hamna i rullstol när man tidigare har kunnat gå själv, är en svår omställning.
Källa: Taghizadeh Larsson, Annika (2009) Att åldras med funktionshinder: Betydelser av socialt och kronologiskt åldrande för människor som under lång tid levt med fysiska funktionsnedsättningar, Doktorsavhandling, Linköpings universitet, Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, NISAL - Nationella institutet för forskning om äldre och åldrande
20090128
