Vardagens ålderism
Ord som "äldre", "gammal" och "ung" kan användas för att utöva makt och förstärka fördomar. Men många pensionärer upplever själva sin ålder som oviktig utan någon laddning alls.
Ålderism – att särbehandla människor på grund av deras ålder – uppmärksammas alltmer i samhället, inte minst i och med den nya lagen som ger ett starkare skydd mot diskriminering av äldre i arbetslivet.
Snellman har genom intervjuer med pensionärer i Sverige och Finland utforskat det maktspel som pågår omkring människors ålder, och hur det uttrycks via språket genom ord som ”äldre” och ”gammal”. Han menar att dessa markörer både markerar och maskerar ålderism, framförallt genom att de används så självklart. Särbehandlingen kan både begränsa och möjliggöra i vardagen. Kanske utesluter man andra eller sig själv från att delta i något sammanhang för att man är för gammal. Men attributet gammal kan också användas för att slippa delta i ett sammanhang man inte längre vill medverka i.
I avhandlingen fick också drygt 2 000 pensionärer i Väster- och Österbotten besvara en enkät omkring attityder till äldre. Resultaten visar att drygt 70 procent anser att samhällets inställning till äldre på arbetsmarknaden är negativ, och att nästan hälften anser att inställningen till äldre i politik och reklam är negativ.
När sexton finländska män och kvinnor fritt fick formulera sina livsberättelser var dock ”ålder” inte en central aspekt som människor automatiskt berörde. Snarare användes ofta andra markörer, som ”ung” och ”tid”, kring vilka livserfarenheterna berättas. Den övergripande bilden av berättelsernas innehåll uttrycker ett ”rikt liv” som pensionär, något som står i kontrast mot de eländesbilder som ofta dominerar äldres tillvaro i bland annat media.
Källa: Snellman, Fredrik (2009) "Gammfolket": Om livserfarenheter och vardagens ålderism, Doktorsavhandling, Umeå universitet, Socialt arbete, CWSG - Care Work & Social Gerontology
