Fler frakturer hos de äldsta och sköraste
En särskilt skör grupp håller på att bildas bland de allra äldsta. I den gruppen kommer antalet frakturer att öka markant i framtiden om ingenting görs, skriver Ulrica Bergström vid Umeå universitet i sin avhandling.
Under de närmaste decennierna kommer befolkningen över 80 år i vissa delar av världen att tredubblas. Idag drabbas fler än 70 000 svenskar årligen av fragilitetsfraktur (pga. skört skelett) och den siffran förutspås bli fördubblad till 2030. Detta får svåra ekonomiska och sociala konsekvenser för hela samhället.
I avhandlingen presenteras nya data som tyder på att det sker en förändring i frakturfördelningen med en markant ökning av antalet frakturer bland de absolut äldsta och sköraste. En ny, skör population håller på att bildas bland de äldsta - de som överlevt och lever med svåra sjukdomar - och skelettet har blivit den svagaste länken. Frakturer hos gamla är ett stort folkhälsoproblem och benskörhet (osteoporos) är en bidragande faktor till ökningen. Hos de absolut äldsta är det dock inte bara skelettets beskaffenhet som bidrar till att antalet frakturer ökar. Andra faktorer som hjärt-/kärlsjukdomar, demens, försämrad balans och minskad muskelkraft bidrar också till en ökad falltendens och frakturrisk. Detta utgör ett stort problem både för sjukvården och för den enskilde. Att operera de allra sköraste är riskfyllt och eftervården är ofta lång och resurskrävande.
Avhandlingen visar vidare att mer än 20 procent – var femte person – i befolkningen som är äldre än 50 år drabbas av upprepade frakturer. En allt för hög siffra som med aktivt förebyggande arbete borde kunna förbättras. Även här är det framförallt de äldsta som löper störst risk att drabbas.
I avhandlingen understryks att vården måste rusta sig för den befolkningsförändring som kommer de närmaste åren. Andelen mycket gamla i samhället kommer att kräva mer av sjukvården. Frakturförebyggande åtgärder måste sättas in tidigt. Åtgärder för att förebygga fallolyckor, D-vitamintillskott och benstärkande medicinering är del av de åtgärder som måste prioriteras. På samma sätt som hjärtinfarkter utreds och förebyggande behandling sätts in borde man också efter en fraktur utreda falltendens och skelettstatus.
I avhandlingen presenteras nya data som tyder på att det sker en förändring i frakturfördelningen med en markant ökning av antalet frakturer bland de absolut äldsta och sköraste. En ny, skör population håller på att bildas bland de äldsta - de som överlevt och lever med svåra sjukdomar - och skelettet har blivit den svagaste länken. Frakturer hos gamla är ett stort folkhälsoproblem och benskörhet (osteoporos) är en bidragande faktor till ökningen. Hos de absolut äldsta är det dock inte bara skelettets beskaffenhet som bidrar till att antalet frakturer ökar. Andra faktorer som hjärt-/kärlsjukdomar, demens, försämrad balans och minskad muskelkraft bidrar också till en ökad falltendens och frakturrisk. Detta utgör ett stort problem både för sjukvården och för den enskilde. Att operera de allra sköraste är riskfyllt och eftervården är ofta lång och resurskrävande.
Avhandlingen visar vidare att mer än 20 procent – var femte person – i befolkningen som är äldre än 50 år drabbas av upprepade frakturer. En allt för hög siffra som med aktivt förebyggande arbete borde kunna förbättras. Även här är det framförallt de äldsta som löper störst risk att drabbas.
I avhandlingen understryks att vården måste rusta sig för den befolkningsförändring som kommer de närmaste åren. Andelen mycket gamla i samhället kommer att kräva mer av sjukvården. Frakturförebyggande åtgärder måste sättas in tidigt. Åtgärder för att förebygga fallolyckor, D-vitamintillskott och benstärkande medicinering är del av de åtgärder som måste prioriteras. På samma sätt som hjärtinfarkter utreds och förebyggande behandling sätts in borde man också efter en fraktur utreda falltendens och skelettstatus.
Källa: Bergström, Ulrica (2009) Fragility fractures in fragile people: epidemiology of the age quake, Doktorsavhandling, Umeå Universitet, Institutionen för kirurgi och perioperativ vetenskap
