Svårt att bedöma fallrisk och förebygga fall
Multifaktoriella metoder för att bedöma fallrisk är komplexa och svåra att göra kostnadseffektivt. Men även enkla åtgärder underutnyttjas när det gäller fallförebyggande åtgärder.
Fall är den vanligaste orsaken till dödsolyckor bland personer i åldern 65 år och äldre och bidrar även till hög sjuklighet, med t ex frakturer, nedsatt rörlighet, depression och försämrad livskvalitet på grund av rädsla för att falla. Ca 20% av fallen bland äldre leder till allvarliga skador som kräver läkarvård, och minst 2-10% av dessa fall resulterar i frakturer. Sjuklighet och dödlighet i samband med fall ger upphov till ökade kostnader för sjukvården och är ett stort hälsoproblem. Med tanke på att andelen personer i åldern 65 år och äldre ökar, kommer detta sannolikt leda till en ökad sjukdomsbörda.
Det finns flera riskfaktorer för fall, som försämrad balans och gång, synnedsättning, kognitiv svikt och användning av psykofarmaka. Risken att falla ökar också med antalet riskfaktorer.
Flera systematiska översyner av strategier för bedömning av fallrisk har genomförts. Gillespie m fl har föreslagit att insatser som tar hänsyn till både inre och yttre riskfaktorer kan minska risken för fall hos äldre. Chang m fl fann att en multifaktoriell metod för bedömning av fallrisk med efterföljande målinriktade insatser fungerade väl. En nyare systematisk genomgång av 19 studier fann dock att bevisning till stöd för multifaktoriella strategier för att förhindra fall var begränsad, och att genomförande av dessa program pekade mot en ökning av fallen. Många av dessa insatser är komplexa och få studier kan visa på kostnadseffektivitet. Möjligen bidrar detta till det faktum att även enkla åtgärder är avsevärt underutnyttjade.
Ytterligare satsningar behövs för att säkerställa att tillräcklig kunskapsöverföring uppnås för att optimera hanteringen av fallbedömningar och förebyggande arbete. Denna studie utformades för att bidra till att fylla detta gap mellan kunskap och praxis. Syftet med studien var att avgöra om en multikomponent vårdstrategi optimerar evidensbaserad behandling av personer med hög risk för fall och frakturer.
Det finns flera riskfaktorer för fall, som försämrad balans och gång, synnedsättning, kognitiv svikt och användning av psykofarmaka. Risken att falla ökar också med antalet riskfaktorer.
Flera systematiska översyner av strategier för bedömning av fallrisk har genomförts. Gillespie m fl har föreslagit att insatser som tar hänsyn till både inre och yttre riskfaktorer kan minska risken för fall hos äldre. Chang m fl fann att en multifaktoriell metod för bedömning av fallrisk med efterföljande målinriktade insatser fungerade väl. En nyare systematisk genomgång av 19 studier fann dock att bevisning till stöd för multifaktoriella strategier för att förhindra fall var begränsad, och att genomförande av dessa program pekade mot en ökning av fallen. Många av dessa insatser är komplexa och få studier kan visa på kostnadseffektivitet. Möjligen bidrar detta till det faktum att även enkla åtgärder är avsevärt underutnyttjade.
Ytterligare satsningar behövs för att säkerställa att tillräcklig kunskapsöverföring uppnås för att optimera hanteringen av fallbedömningar och förebyggande arbete. Denna studie utformades för att bidra till att fylla detta gap mellan kunskap och praxis. Syftet med studien var att avgöra om en multikomponent vårdstrategi optimerar evidensbaserad behandling av personer med hög risk för fall och frakturer.
Resultatet visar att, jämfört med sedvanlig omsorg, ökar denna typ av program remisserna till sjukgymnastik och arbetsterapi, men minskar inte risken för fall. Liknande insatser kan inte rekommenderas baserat på resultaten av denna studie.
Källa: Ciaschini, P.M m fl (2009) "Community-based intervention to optimise falls risk management: a randomised controlled trial",
Age and Ageing
, 38 (6)
