Att vårda en älskad anhörig kan vara bra för välbefinnandet
Att under lång tid vårda en sjuk eller handikappad anhörig är allmänt erkänt som ett hot mot vårdgivarens hälsa och livskvalitet. En ny studie från University at Buffalo konstaterar dock att i vissa sammanhang kan vårdandet och hjälpandet av en nära anhörig ha positiva effekter på vårdgivarens välbefinnande.
Forskarna har analyserat hjälpbeteende och välbefinnande hos 73 försökspersoner med en medelålder på 71,5 år, som på heltid vårdade en sjuklig make i hemmet. Deltagarna använde handdatorer som pep slumpmässigt för att signalera att de skulle rapportera hur mycket tid de tillbringat med att aktivt hjälpa och/eller vara i beredskap sedan det senaste pipet, vilka aktiviteter de gjort och deras emotionella tillstånd just då.
Trots den betungande rollen upplevde vårdgivarna mer positiva känslor och färre negativa känslor när de utövade "aktiv vård" som matning, bad, toalettbesök och annat fysiskt omhändertagande av sin make/maka. Passiv vård, å andra sidan, som kräver att maken helt enkelt är i närheten om något skulle hända, framkallar negativa känslor och leder till färre positiva känslor.
Försökspersonernas ålder påverkade inte sambandet mellan hjälpande och välbefinnande. Att hjälpa gav positiva och negativa effekter på samma sätt för vuxna i alla åldrar. En variabel som påverkade resultatet var dock nivån av upplevt samspel med maken - i vilken utsträckning vårdgivaren såg relationen som gemensam och till nytta för båda. För de par som upplevde ett ömsesidigt beroende var de positiva effekterna av aktiv vård särskilt stark.
Forskningsledaren Michael Poulin menar att undersökningen visar att det är ytterst viktigt att vårdgivare får rätt slags avlastning vid rätt tidpunkt - kanske mindre avlastning från aktiv vård och mer avlastning från uppgiften att passivt övervaka en sjuklig make/maka.
Källa: Poulin, M J m fl (2010) ”Does a helping hand mean a heavy heart? Helping behavior and well-being among spouse caregivers”,
Psychology and Aging
, 25 (1)
