Kvinnor som råkat ut för brott på en ryggkota var efter sju år fortfarande inte helt återställda, utan led av smärta och oro som gjorde dem beroende av andra personer i sitt dagliga liv. Detta bekräftades i en intervjustudie efter ytterligare två år.
Inger Hallberg, doktorand i omvårdnad vid Linköpings Universitet, undersökte 303 kvinnor mellan 55 och 75 år som haft fraktur i handled, överarm, höft eller ryggkota. Alla behandlades mot benskörhet enligt gällande rekommendationer, men ofta under för kort tid. Tre månader efter olyckshändelsen besvarade de ett frågeformulär om livskvalitet - fysisk, psykisk och social hälsa, funktion och smärta. Enkäten följdes upp vid två tillfällen, två respektive sju år efter frakturen.
Sju år efter frakturen hade kvinnorna som drabbats av kotfraktur sämre livskvalitet och mer smärta än kontrollgruppen, trots att tre fjärdedelar av dem fortfarande tog smärtstillande läkemedel.
När tio kvinnor intervjuades nio år efter kotfrakturen visade det sig att de fortfarande var beroende av hjälp från andra personer i det dagliga livet, på grund av ryggvärk, oro och förändrad självbild. Flera av dem hade tvingats ge upp sociala kontakter och intressen de tidigare haft.
Inger Hallberg drar slutsatsen att kvinnor som drabbas av den här typen av frakturer behöver en benskörhetsutredning och ett bättre omhändertagande för att minska risken för nya frakturer och bevara eller öka livskvaliteten. Detta kräver samarbete mellan olika yrkesgrupper i sjukvården.
Källa: Hallberg, Inger (2009) "Health-Related Quality of Life in Postmenopausal Women with Osteoporotic Fractures", Doktorsavhandling, Linköpings Universitet, Institutionen för medicin och hälsa
Ladda ner avhandlingen här
Pressmeddelandet från Linköpings Universitet